Mellan "LIlla Norrland" och Älglandet

Dumma skor, blåsor och andra diverse skavanker har tillfälligt satt stopp för min löpträning (det låter ju bra även om jag mest joggar;-) så nu har jag återigen fått ta till min stavar för att förbränna lite synder.
Igår gick jag runt "Lilla Norrland"-som jag kallar det. Bakom Lindbergs längs med "älven" sedan upp på "berget" där dom nu har avverkat så mycket att man ser långt över vidderna och till skogen längre bort (vilket jag inbillar mig att man gör i Norrland). Jag har aldrig varit längre upp i Sverige än Stockholm vilket jag alltid tyckt varit väldigt synd- men en dag ska vi uppåt har vi sagt- när barnen är lite större.
Ikväll kom jag ofrivilligt in i Älglandet. Jag förvirrade mig iväg på en skogsväg och gick och gick och det började skymma. När jag tillslut bestämde mig för att vända insåg jag att jag var själv i skogen och endast ett par älgtorn stack upp ur den tillfälligt delvis avverkade terrängen och det kändes verkligen att detta var älgarnas territorium.
Det är roligt att drömma sig bort när man är ute och går- låtsas att man är någon annanstans. Inte lika kul när Markoolios låt "Vilse i skogen" börja snurra i huvudet..."vilse i skogen ränner jag omkring, jag lever på kottar, stenar och bär, jag hittar inte ut, jag vet inte var jag är..." Riktigt så illa var det aldrig men det är nog så stressande att man inte vet om man hinner ut ut skogen innan det blir mörkt- beckmörkt!

London-tripp avslutad

Är nu hemkommen från en underbar resa till London över helgen. Man möter verkligen våren när man åker iväg vid denna tid- där blommade Magnolia, Spirea, Tusenskönor, Penséer och gräset var grönt! Extra härligt då man vet att vi fortfarande har det framför oss i Sverige.

I övrigt var det mest shopping, har köpt presenter, joggingskor, sneakers, leksaker, väskor, kläder till barnen och kläder till mig själv. Det var verkligen ett uppdämmt behov av London-shopping då det var två år sen jag var där senast.

Jag fick med det mesta som jag hade planerat- men nästa gång blir det bara en sak. Jag ska nämligen börja spara till "väskan som jag ska ha resten av livet"...

Chockad!

Igår såg min stora son två klippta nappar i trappen- det var inte hans utan hans lillebrors.

Ändå säger han påtagligt upprörd "-Mamma, fy vad du är elak mot Oscar!"

Han var djup chockad och skakad. För om jag kan göra så mot Oscar är det väl troligt att det går att göra mot hans nappar också- åh du hemska tanke...

Till detta hör att vi bearbetar Carl just nu och försöker få honom att sluta med napp- han är ju ändå snart 4 år...
Och just dessa två var ju för gamla och behövde slängas....